Dagssolens värme har fått snötäcket på isen att smälta fläckvis över Arriesjön. Fötter av olika storlek invid sjökanten har provat om lyckan bär eller brister. Under den frusna ytan lever abborre, gädda, mört och sarv lugnt. Skrattmåskolonin på häckningsholmarna förblir tysta i kylan.
Utifrån slätten är sjön svår att se. Sjön omgärdas av höga kullar som formats av inlandsisen när den välvde fram för att sedan rulla över och plana ut i åkermark. Från toppen av höjden ser ögonen långt utan att höga hus blockerar vyn.
– Här är fridfullt och långt skönare än i stan, säger Finn Johansson.
Därför är platsen viktig för honom. Med sina äldre bröder Lo och Hannes åker han pulka. Hannes tycker mycket om fåglarna här också. Helst hade Lo fiskat. Sara Frenning har ridit på stigarna här sedan hon var liten och har sett landskapet förändras,
– Egentligen är det ganska skönt att det är uppdelat nu – ridstigarna är separerade från där människor promenerar, säger hon.
Verkligt stora hundtassar har rört sig bredvid halvt förstörda av pulkaspår. Ett äldre par går förbi och ler sådär som vuxna gör, ler lite halvt vid slutet av mungipan, inte som barn där hela tandraden syns.
Foto: Josefine Forsberg
